Guldlaget som aldrig blev – Färjestad 2018/2019

Det här var laget som skulle göra det, efter åtta års lång väntan på ett guld i Karlstad. Serieseger. Massor av mål. Massor av matchvinnare. Detta efter en kampfylld säsong med skador och avstängningar, där kampmoralen satts på hårda prov. Så blev det inte.

När kommer vi nästa gång få se ett lag med poängsprutor som Virtanen, Nygård, Steen, Olofsson och Lindqvist i slag samtidigt? Med två matchvinnande målvakter? Med den bredden i laget?

Så här betygsätter jag spelarnas slutspelsinsatser.

5

Sebastian Erixon (b) – Växte mer och mer under slutspelets gång. Gjorde tre avgörande mål och var ett stort föredöme med kamp och slit. Bäst av alla backar med +6 i spel 5-5.

Jesse Virtanen (b) – En rakt igenom komplett stjärna; ledare, stabil i defensiven, oöm, pucksäker och en offensiv kraft med avgörande mål och målpass.

Linus Johansson (c) – Visade stort hjärta, vann kampmoment (och tekningar) och ledde laget när det tog emot som mest. Rättmätig lagkapten.

4

Jens Westin (b) – Syns inte mycket, och det är ett bra tecken. Oerhört stabil defensivt.

Michael Lindqvist (f) – 13 poäng på 14 matcher är förstås mer än godkänt, även om han hade läge för ett eller annat mål till. Men också tät bakåt. Bara inne på 4 baklängesmål i 5-5 och bäst i laget med +7.

Marcus Nilsson (f) – När det behövdes som mest i semifinalserien klev den minste fram och hittade rätt med fräcka dragningar, öppnande passningar och viktiga mål. Mer anonym i kvartsfinalserien.

Gustav Rydahl (f) – Växte ytterligare ett snäpp under slutspelet efter en fin grundserie. Kämpade och slet, vann puckar och tog sig fram där andra fastnade. Oerhörd i boxplay! Dock inne på 11 mål bakåt i 5-5.

3

Adam Werner (mv) – Jag blev glad när han fick chansen att inleda slutspelet. Han har sett över hela säsongen varit den stabilaste målvakten och känns oerhört trygg. Gjorde också en kanonmatch, som tyvärr fick ett tråkigt slut. Borde kanske fått en match till när det började hacka mot Djurgården i semifinalserien.

Marcus Svensson (mv) – Yvig. Oerhörda toppar när det stämde, som i de två första matcherna i Jönköping och i Globen-matchen, men blev inte idioträddaren i nöden som han hade behövt vara i ett par av förlustmatcherna.

Johan Ivarsson (b) – En stabil urkraft i defensiven, som stod upp fysiskt. Bara inne på 6 mål bakåt i 5-5. Men bidrog inte så mycket framåt, en poäng.

Ilari Melart (b) – Härlig karaktär som kämpade hårt och gjorde ont att möta. Syntes ofta på offensiva upptåg och tog initiativ när andra tvekade. Men inne på flest baklängesmål (13) i hela laget, och -5 är tyvärr inte bra. Många onödiga utvisningar.

Joakim Nygård (f) – Fem mål och tio poäng är naturligtvis inte dåligt, men visst var förväntningarna ändå högre efter den fina grundserien på att Nygård verkligen skulle leda laget till framgång. Varför alla dessa solodribblingar mot samlade försvar?

Oskar Steen (c) – Fick inte ut det spelet och den poängskörden som genombrottet i grundserien lovade. Avgjorde maratonmatchen mot HV, men hade annars svårt att sätta dit sina lägen med samma ackuratess som tidigare under säsongen. Gjorde dock ett oerhört slit i boxplay tillsammans med Rydahl!

2

Mikael Wikstrand (b) – Klev fram i enstaka matcher, men blev på det hela taget inte den härförare han skulle behövt vara som kapten. Inget mål på 14 matcher och bara 2 poäng. Spred sina skott åt alla möjliga håll – utom i mål.

Martin Johansson (c/f) – Fick en match på sig att skola om (tillbaka) sig till center inför slutspelet och kom aldrig till sin rätt där. Kämpade och slet alltid föredömligt, men hamnade fel alltför ofta.

Alexander Reichenberg (c/f) – Gjorde riktigt bra ifrån sig när han väl fick chansen. Kämpade och vann puckar. Höll tätt bakåt. Dock endast ett skott på (i) mål. Varför var han utanför laget så länge?

Johan Ryno (c) – Den största gåtan av dem alla. Elva poäng är på pappret lysande, men såg loj och okoncentrerad ut långa stunder. Spred felpass och tappade puckar. Ramlade flera gånger oförklarligt i match sju mot Djurgården. Mäktade inte riktigt leda en vass förstakedja i de avgörande lägena. Gjorde -3 i spel 5-5. Egentligen bara i match sju mot HV och match fem mot Djurgården som han stod att känna igen.

Jesper Olofsson (f) – Fick inte riktigt till det framåt, trots sju poäng. Körde fast i sarghörnen. Dessutom inne på horribla 12 baklängesmål i spel 5-5. Flest av alla forwards.

Daniel Viksten (f) – Glimtade till med tre viktiga mål, men däremellan var han totalt osynlig, trots stort förtroende i powerplay.

1

Theodor Lennström (b) – Fick begränsat med speltid, men tog inte chansen när han fick den. De frejdiga offensiva takterna från grundserien lyste med sin frånvaro och det såg stundtals darrigt ut i uppspelen.

Alexander Johansson (f) – Fick en för stor roll för snabbt efter sin skadeåterkomst. Kämpade och slet, men vägde för lätt. Kom blott fram till tio skott på mål.

Christopher Bengtsson (f) – Svår roll i checkinglinan/som extraforward, men alltför anonym även när han fick chansen. Fem skott på mål på nio matcher.

Carl Jakobsson (f) – Vägde för lätt här. Hade svårt att komma till lägen framåt och lite för tafatt och snäll i defensiven för att komma till sin rätt i en checkinglina. Fick för många chanser.

Robin Press (b), Axel Ottosson (c) och Per Åslund (f) spelade för lite för att betygsättas.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *